(Kanada) Jag visste aldrig att jag kunde gråta

jag vet inte ens varför jag skriver det här, men jag antar att det bara har legat på mitt bröst ett tag, jag har alltid varit den som inte gråter, inte när jag var barn, inte när dåliga saker hände, aldrig, jag har bara aldrig sett poängen, som att gråt inte förändrar något, det fixar inget, så varför bry sig, jag har alltid trott att det gjorde mig stark, som om jag bara kunde hålla allt inne och gå vidare, så skulle jag vara okej, men så en dag, helt random, det var inte ens en stor grej eller något, jag körde hem från jobbet, och den här låten kom på, en gammal låt jag inte hade hört på år, den kom bara på från ingenstans, och av någon anledning, bröt den mig, som plötsligt kunde jag inte hålla ihop det längre, jag var tvungen att stanna för jag kunde inte ens se klart, och jag började bara gråta, inte små tårar heller, utan den där fullständiga snyftande sorten där man knappt kan andas ordentligt, det handlade inte ens om låten, det var allt, det var alla de saker jag har hållit inne i gud vet hur länge, sakna människor, sakna mig själv, känna att jag alltid bär vikten av allt och aldrig släpper det, allt kom bara ut på en gång, och ärligt talat, det kändes konstigt, men det kändes också som att kanske det var vad jag behövde, som om jag hade hållit andan i år och äntligen släppte ut det, jag trodde aldrig att jag skulle vara den typen av person som gråter, men här är jag, och jag antar att det är okej, jag vet inte, jag ville bara få ut det här någonstans, det känns bra att säga det även om ingen lyssnar